På allvar tar sig skolan an de flesta barns uppfostran från mitten av 1800-talet. På det privata planet börjar först borgerskapet och sedan enklare folk investera i barndomen: leksaker inköps för att roa barnen och utveckla pojkarna till goda små ingenjörer, ryttare och byggmästare. För flickorna sker förstås en lekfull utbildning till omvårdande mödrar som bäddar och pysslar med sina dockbarn. Det lektes för att lära.

En fabriksmässig tillverkning av leksaker växer i Europa först fram i området kring Nürnberg. Förutom trycksaker som affischer och spelkort så donminerar plåtleksakerna. En av fabrikerna var Märklin.

Till Sverige kommer denna tillverkningsindustri av leksaker i plåt på 1880-talet till Torshälla och andra städer. Vid samma tid, år 1884 startar en torpare från Glimåkra en träleksaksfabrik som senare kom att gå under namnet Bröderna Ivarsson i Osby (BRIO). En annan stor leksakstillverkare vid seklets början är Allers, med sina klippark, där barn till även mindre välbeställda föräldrar kunde få ”köpleksaker”.

​

Tänk vad det lektes förr. Hur lekte vi? Var är barns lek i dag? Framför datan! Tyvärr så är det nog så för många. Därför är det ju viktigt att ta vara på minnena från barns lek förr i tiden. Vad kommer nutidens barn komma ihåg från sin barndom? Jag kan inte svara på denna fråga eftersom jag har svårt att tänka mig att det ska finnas så mycket att komma ihåg. Nu behöver barnen knappt någon fantasi utan de får allt serverat framför ögonen. Förr i tiden fick man använda fantasin och ta vad man hade till hands. En kotte kunde bli en ko.

Vi byggde stockabilar av plankor och fick hjul från gamla barnvagnar. Ett snöre att styra med. Sedan bar det av. Vi lekte både killar och tjejer tillsammans och dito lekar.

På vintrarna åkte vi tefat. En rund plåtbricka med ett handtag att hålla i.

Jag var nästan aldrig inne. Vi lekte kurragömma i buskarna som vaktis var förtretad över. Hoppade rep, hage och twist. Hade man ingen att hoppa twist med så tog man hjälp av två stolar som ”fick stå”. Vi ”bollade” vilket jag aldrig blev så bra på. Jag klarade tre bollar på sin höjd. För den som inte vet så kastade man små bollar mot ett plank och försökte göra det svåraste man kunde utan att tappa bollarna. Det gällde ju att ha bollar med något så när lika studs.

Jag spelade också kula. Yoyo var ju något som var riktigt poppis och det tävlades i det här. Kom ihåg att jag hade en CocaCola yoyo, vet inte om jag har den kvar. Hade även en ”kalmartrissa”. Det har väl varit ett visst intresse på senare tid för att jojja men aldrig långvarigt. Vet att mina söner höll på ett tag och då fick ”lilla mamma” visa vad hon gick för.

Vi lekte med klippdockor som man oftast klippte ut ur damtidningar. Lekte ”Mamma, pappa, barn” ett slags oskyldigt rollspel. Är det någon som kommer ihåg ”Dunken”, ett slags gömme där man skulle hinna fram och säga ”dunk för mig” eller att den som hittade en sa ”dunk för …(namnet) och då var man bränd. Kanske det finns nutida barn som känner till det här också.

Samlade och bytte bokmärken och filmstjärnor. Samlade även kapsyler som man då kunde forma som lösnaglar i olika färger. Kapsylerna såg ju annorlunda ut då. Senare blev det att jag samlade servetter.