Mitt namn är Christine Kainu och jag är född i USA 1957. Kom till Sverige vid 3 års ålder. Är uppvuxen i Jönköping och har även bott några år i Stockholm. Är nu bosatt ute på landet strax utanför Gränna.

Mitt intresse för små ting har jag nog alltid haft. Det var en gång någon som trodde jag skulle bli urmakare för där får man pilla med smått. Men icke.

När jag var liten på 60-talet hade jag ett dockhus som lektes sönder. Vi sparade det en längre tid men till sist åkte det ut. Jag var oerhört rädd om mina saker men det räcker inte alltid. Därför försvann mitt egna dockhus som var ett Lundby. Några småsaker har jag ändå kvar och vårdar ömt.

Jag har i många år tyckt det har varit kul med miniatyrer och ett år fick jag av min sambo i födelsedagspresent en byggsats av ett amerikanskt hus – Greenleaf, ett trevåningshus med vinklar och vrår. Jättekul men tidskrävande. Jag insåg snart att det var ohållbart för det tog sådan plats och blev tvungen att plocka ner det efter varje gång jag arbetat med det. Samtidigt hade jag då inte sådan tid då jag hade mindre barn. Men det får ta sin tid och det är nog bra för det kommer ju nya saker och idéer hela tiden. Fortsatte igen när jag fick en egen verkstad så jag hoppas kunna bygga färdigt det snart.

För ett antal år sedan såg jag att det gick att hitta gamla dockhusprylar och bestämde mig för att skapa ”mitt dockhus” som jag kom ihåg från min barndom. Jag sökte på nätet och blev såld direkt. Tänkte bara då återskapa mitt Lundby hus som jag hade haft när jag var liten. Under tiden jag letade så dök det ena efter det andra upp som jag var ’’tvungen’’ att ha. På vägen har jag ju även hittat annat smått och gott som inte hör hemma i mitt dockskåp men ändå hör till barnens lek förr i tiden.

Jag upptäckte ju snart att det fanns många fler som hade samma intresse. Jag har fått anlita mig till Internet där jag har hittat det mesta eftersom jag bor på landsbygden där det inte finns många butiker som säljer gamla leksaker. Har ju även fått god hjälp av vänner och bekanta med sökandet och det vill jag här nu säga ett stort tack till. Jag är såååå jätte tacksam för fortsatt hjälp i letandet så att dessa gamla saker kan leva vidare hos mig.

Roligt också att lära känna andra i vårt avlånga land och även från andra länder som har samma intresse. Man känner sig inte så ensam med sin hobby. Här hemma är det väl just ingen som förstår vad jag pysslar med. Jo, jag har kul.

För tillfället har jag många över 100 dockhus som jag här på min hemsida ska visa en liten del av. Kommer även att visa lite av andra små leksaker som jag tycker är roliga att samla på. Till vad kan man undra. Lite galen får man nog säga att man är i alla fall men roligt har jag.

Nu när jag ändå har en så stor samling började jag också fundera på om jag kunde glädja andra och bestämde mig för att leta reda på en lämplig lokal och nu äntligen har jag nått min dröm – ett eget museum med hög nostalgikänsla. Meningen är ju att ni ska komma och minnas det ni kanske hade glömt.

​

”Man slutar inte leka bara för att man blir gammal men man blir gammal av att sluta leka”

(Om ni upptäcker något som inte stämmer på min sida så hör av er så försöker jag genast rätta till det, jag är en glad amatör.)